jag och mina estrelor

Förra helgen for vi till Siv-Laila, vår räddare i nöden. Hon skulle se till att Ozzys kula kom dit den skulle. Jag och min vapendragare Ewa packade in oss i bilen och for fred fm. Siv-Laila masserade, gav akupunktur. Det enda som hände var att Ozzy fes. Siv-Laila stod till slut och höll andan bakom Ozzy medan hon försökte få tag på den rackarns testikeln.

Vilket trök. Blev skitväder på väg hem, blev påkörd på E18, Forden står nu på verkstad. Hoppas det blir lite bättre nyheter på måndag då vi ska till Gävle. Jakten på kulan fortsätter.

Iris löper för fullt. Ozzy har blivit könsmogen, kan lyfta på benet alldeles själv detta medför att jag i sanningens namn inte vet om jag ska droga ner mig själv eller Ozzy.

Iris håller på att gosa ihjäl alla i huset. Äter allt hon kommer åt. Nu har hon ätit en skål med mat, fräst åt Ozzy så hon kan inta hans matskål med. Ozzy står hjälplöst och tittar på… (karlar… )

Ozzy gnyr, gnäller, gnäll-skäller och flåsar 24 timmar om dygnet. Ingen ro i kroppen alls. Gör sina försök att hoppa på Iris. För att bespara grannarna någon slags ”live-show” får de vara ute en i taget. När Iris är ute själv låter Ozzy konstant. Krafsar på dörren, yler… tanken på att inte ha full koll på Iris är honom övermäktig.

När Ozzy är själv ute har Iris lugn o ro… dvs massa tid för gos. Följer en överallt, står ibland och tittar längtansfullt ut genom altandörren (tror hon spanar efter den snygga Flat-killen Sigge som hon är så förtjust i ). Ozzy springer ute med svansen i vädret… skällandes konstant…. ”min tjej, kom inte hit… ni åker på däng… allihop”

Ska bli en fröjd när detta löp är över. Tills nästa sväng blir det p-spruta. Får ju ändå inte ta bebisar på Iris så för att bespara alla inblandade detta tror jag det blir bäst.

Ikväll är jag ledig. Ska gömma mig från hundarna i källaren. Kolla på en film (på rätt hög volym så jag inte hör Ozzys pip-gnäll) Öppna en flaska gott vin och förbanna min dumhet att jag inte hunnit med p-sprutan innan.

Har börjat ge Iris glukosamin för sina leder… tycker mig se en förbättring

Min stora tjej börjar se liten ut bredvid sin ”lillebror”. Folk frågar mig om hon är en annan ras… nope, de är samma.

J hade arbetskamrater hembjudna på middag nu i veckan, de tyckte att Iris såg så vacker och klok ut… bra beskrivning av henne tycker jag.  De sa något mindre smickrande om Ozzys blick (tänker inte nämna det här).

Jag har mina barn varannan vecka, de bor hos sin pappa halva tiden. Det är så kul att se hundarna då barnen kommer hem. Iris blir så glad att hela rumpan går fram och tillbaka då hon viftar på svansen…..”äntligen är flocken samlad igen”

Erik frågade mig häromdagen om vilken av hundarna jag älskade mest…. kunde inte utse en favorit…det går inte men jag ser att mina barn har varsin favorit och de känslorna verkar vara ömsesidiga.

Erik har sin favorit i Iris, Emil i Ozzy. När Emil var sjuk förra veckan vek inte Ozzy från honom många meter. Låg utanför hans sovrum, sov med honom då Emil låg i min säng. Hundarna är aldrig där om inte jag är där. Erik brukar rasta Iris, det tycker han går bra… tror inte han rastat Ozzy en gång på 5 månader… han känner sig mer säker med Iris. Iris uppför sig väl med Erik… hon vet var hon har honom. Hon kan även gå in på hans rum och ligga på golvet där… Ozzy går sällan in där om det inte är för att torka av munnen på lakan i den obäddade sängen eller kolla efter något ät/bitbart.

Det värmer hjärtat enormt då jag ser Erik gosa med Iris i soffan, eller Emil borra in hela ansiktet i Ozzys päls då han ligger framför tv:n.

Mina föräldrar har också varsin favorit… tror att Ozzys position riskerades enormt igår kväll dock.

Vi hade bjudit över mina föräldrar på middag. Satt efter middagen i soffan med lite vin och småpratade. Ozzy låg på golvet och började så småningom att fisa så där vidrigt som han gör ibland. Inom loppet av ett par sekunder hade han utrymt vardagsrummet…. det GICK INTE att stanna kvar där inte… (kan meddela att han även rapade mamma i ansiktet då han gosade ner sig i soffan, pappa skrattade gott)… vilken charmis man har.

Denna syn mötte mig en morgon då jag jobbat. Måste ha sovit gott för jag hörde inte då det brakade. Grannen sa att det lät jättehögt och vill gå över för att höra att hundarna var ok (obs, inte att jag var ok). Det har kommit så mycket snö i år, snöslungan går varm och de 2 nedersta trappstegen i entren syns inte längre.

Hundarna tycker om snö, det har varit lite jobbiga promenader då det inte varit plogat… man får pulsa fram och hundarna hoppar bredvid en. Plocka bajs har varit ett annat gissel. Jag försöker vara en duktig hundägare och plocka upp efter hundarna men hur lätt är det då Ozzy som verkar tro att det ligger ett allmänintresse i vad han vräker ur sig och vill exponera det för så många som möjligt,  klättrar högt upp på en snövall och lägger en rykande hög som sjunker ner en halvmeter i snön.

Dessa enorma mängde snö har också gjort att Ozzy kan kliva över staketet och hälsa på Yngve (vår granne)… Iris har löplina nu tills våren kommer och jag får ta nya tag med staketet… göra det rymningssäkert… hur nu det ska gå till.

Då har det hänt… min bebis börjar bli stor. Känner att kraftmätningen har börjat mellan karlarna i huset. I förrgår kväll lekte Rufus och Ozzy i trädgården, leken gick överstyr och de tussade ihop. Jag gick emellan, det gick rätt bra så det var inget allvarligt slagsmål.. mer gruff/tjafs men det var första gången Ozzy gick emot Rufus.

Ozzy börjar bli ett finnigt tonårs-yngel med attitydproblem, måste ta daglig träning nu med honom känner jag…. Ozzy är stark som person, tar nog lätt över om han får tillfälle. Långpromenaden idag gick bra… han var väldigt splittrad, gick sick-sack över gångvägen… skulle ha koll på allt som hände eller inte hände. Dock lyhörd för matte.. som vanligt.

Visste att dagen skulle komma…. känns ändå lite sorgligt.