jag och mina estrelor

På kvällarna när jag ska gå i säng och borstar tänderna brukar jag höra hundarna tassa in i sovrummet. När kommer in möts jag oftast av denna syn (obs ibland en välbäddad säng )

Det blir till att krångla sig ner bredvid hundarna. Iris är den som oftast har störst ”sängvett och etikett” Hon lägger sig nära mig, mysigt och värmande. Ibland ligger hon faktiskt sked med mig. Det är mysigt med hennes huvud på min kudde och jag kan hålla om henne.

Ozzy saknar ”sängvett o etikett”. Han kan hoppa upp i sängen, kolla så att det verkligen är matte där… spana, spana… ok där ligger hon.. puss puss (vaknar här av att någon snosar mig i örat och slickar min näsa)  Allt detta för att sedan rasa ihop i en hög PÅ matte.

Jag vet… en del tycker att det är äckligt att ha hundar i sängen, har även hört att man skickar ut ”fel signaler”… det blir hundarnas säng.. inte din…

Kan det inte vara VÅRAN säng då??

Igår kväll var jag ensam hemma. Ingen J och inga barn. Bara jag och hundarna. Tog lite ostbågar i en skål, ett glas rött vin och satte mig i soffan för att titta på tv. Efter en stund hörde jag hur det plingade till i mobilen, gick ut i köket för att hämta telefonen och läsa sms:et.

Tillbaka inom loppet av 5 sekunder men det var tillräckligt lång tid. När jag kom tillbaka till vardagsrummet stod Iris och mumsade mina ostbågar… Ozzy lapade i sig mitt vin från glaset, de såg sååå skyldiga ut när jag kom…. Jag började gapskratta, såg så kul ut. Tyvärr försvann de från brottplatsen innan jag hann dokumentera det.

Torsd kväll bar det av till Boge Laxare… som vi längtat, nyfikna på nya spisen också såklart.

Väl framme i mörkret (utebelysningen har pajat) packade vi in allt, städade, ställde tillbaka möbler. Det var skönt att till slut sätta sig i soffan och bara mysa. Vi var sååå nyfikna på den nya spisen Peter och Tanja gjort åt oss men J hade lovat att vi inte skulle elda i den förrän de varit hos oss och visat hur.

Peter o Tanja kom och fikade lite.. visade oss hur man ska elda. Tyvärr han jag inte dit för att träffa deras fina hundar, tiden försvann. In till Visby och handlade upp oss lite. Tog det lugnt resten av kvällen.

På lördagen hade vi bestämt att ta hundarna till stranden för promenad. Klädde på oss rejält. J tog Rufus och Ozzy. Jag skulle låsa dörren då Iris gör ett knyck ner för trappen, jag tappar förstås kopplet. Iris springer fram till bilen, sen fick damen syn på de otrolig spännande 800kg tjurarna på andra sidan vägen… och drog.

Jag gick efter… det går inte att få fatt henne när hon inte vill… det går inte.. stampade ilsket till bilen där J , Rufus och Ozzy väntade. Började backa bilen… då bestämmer sig damen att det är dags att komma. Ilsken som jag var tog jag henne i nackskinnet och ledde in henne… vrålade i 118 db GÅ OCH LÄGG DIG!!! Iris rullade ihop som en kanelbulle på golvet. Gick ut låste dörren o stampade till bilen.

J undrade var Iris var -Nä hon får inte följa med när hon beter sig så här.. sa jag. Halvvägs till Furillen satt jag med extremt dåligt samvete… sen slog en tanke… -Du tog väl av pojkarna kopplen? -Nä, skulle jag gjort det? -Jamen snälla.. Ozzy tuggar ju koppel på löpande band i bilen (han har även hjälpt Iris att rymma att par gånger genom att bita av hennes  löplina).   -Det  är nog ingen fara sa J lugnt.   Väl framme hoppar 2 pojkar ur bilen med en varsin stump till koppel, Ozzy hade effektivt gnagt av 2 läderkoppel. Pojkvännen var inte lika lugn nu… ” I 4 år har jag haft det där kopplet!!! I FYRA ÅR!!!! Handgjort i Småland….   -Jag är jättelessen, jag hade haft mitt koppel i 4 dagar bara.        

Promenaden blev inte så långvarig, det blåste isbjörnar. Väl hemma tog jag ut Iris själv i löplina på promenad så hon skulle känna sig lite friare. Två gånger sträcktes linan. Promenaden i övrigt sköttes helt exemplariskt av damen. Saker vi inte tränat på månader satt som berg… Jag var mycket glad då jag kom hem.

På söndagen var det dags för hemfärd. På båten visades ”Marley and I ”.. skitfilm… men jag satt ändå o bölade som ett barn på slutet när han måste avliva sin gamla sjuka hund. Kunde inte låta bli att tänka på djursalongen… undrar hur många hundar som satt där med hårt kramande hussar o mattar som pussade dom ovanligt mycket med gråt-våta kinder…          

Blåsigt och kallt Furillen..

Kylan har fortsatt, termometern har visat -26 på morgonen. Man hajar till lite när man sätter sig i bilen och temperaturen visar ”bara” -18. Hundarna stortrivs i kylan. Ligger ute i snön och myser i -24 gr. Rufus har inte velat komma in vissa nätter. En morgon när jag kom hem från jobbet hade han varit ute hela natten. Termometern visade -22. Det var alldeles mörkt ute, fullmånen sken och iskristallerna i Rufus päls gnistrade så vackert då han kom och mötte mig vid grinden. Rufus har sitt lilla hus han tycker om att ligga i, den är isolerad och står en bit upp från backen så det går ingen nöd på honom.

Jag har varit ledig en vecka från jobbet och det har varit mycket mys under filtar i stor flanellpyjamas på kvällarna. Härligt med sällskap av 2 lurviga hundar. Den äldre gentlemannen R tror jag är lätt homofob. Tycker inte att det passar sig då husse är där, kan ligga i soffan då inte husse sitter där. Rufus kan även pussa på tjejer men inte husse.

I morgon tar jag Forden och hundarna och åker till varmare breddgrader..dvs Gotland

Ska bli skönt med ett litet brejk och dessutom ska det bli spännande att inspektera nya spisen. Fika med Peter och Tanja på fredag.

Ska dock bli intressant att se vem av hundarna som kommer att ta soffan. Vi har bara en 3-sits soffa där.

Vill också skicka ett GRATTIS till min lillebror som nu i dagarna blev ”farfar” till 13 bebisar. 11 pojkar och 2 tjejer.

Soffmys med Iris.

Vet ingen hund som luktar så gott som Iris, kan snosa på henne hur länge som helst

Det är kallt, sååå kallt. När jag klev upp var det -16 gr, i natt ska det krypa ner under -20. Det har varit kallt en längre period nu och det verkar hålla i sig. Man klär på sig så man kanppt kan röra sig normalt och rultar sedan ut med hundarna.. som i sin tur är överlyckliga över snö och kyla. Dyker med huvudet före i första bästa snödriva. Snääällla Ozzy… kissa nu så matte får röra sig, mumlar jag för mig själv medan Iris står fastfrusen vid en fläck och sniffar som om lagt en blodig biff där. Iris… det kan inte lukta så gott.  Rask promenad vidare, värmen kommer tillbaka… då är det dags igen… tvärnit med alla 4 (8 ibland) tassar… sniff, sniff…. GAHHH!!

Väl tillbaka har de knappast bråttom in. Iris lägger sig på snön, tittar ointresserat då jag försöker få in henne. Ozzy måste förstås vara ute och kolla sina domäner. Iris har slappnat av mer med sitt vaktande i och med att Ozzy blir större. Han har tagit över nu på Åkervägen. Springer i full fart mot staketet med svansen rätt upp… spana, spana…

Nåja, lite bus o gos kan vi ta ute innan jag går in…

Och så här trötta blev de sen…. ser så mysigt ut, man vill bara krypa ner hos dom

Jag kan inte låta bli att må illa då jag läser om vargjakten. 27 st vargar ska skjutas, 15 000 jägare ger sig ut.. skjutglada och med drömmen om ett vargskinn hemma. Har för mig att 21 st vargar sköts första dagen. Idag läste jag att det fanns flera skadeskjutna man inte funnit… ”alla är inte jätteskickliga jägare” uttalade sig någon. Man kanske ska hålla sig hemma då? Jag kan inte låta bli att undra över mörkertalet, hur många skjutna vargar som inte rapporteras, visst det är väl så i samband med all jakt men det här känns extra känsligt.

Vargstammen i Sve är väl inte så imponerande. Vargarna är små till följd av inavel. Varje år hoppas man att det ska leta sig hit någon stor ståtlig ryss som ska berika den genetiska mångfalden. Den tjusiga vargen Vladimir har inte kommit i år heller. 

”Överjakt”, hetsjakt” är några uttryck som jag sett i tidningsrubriker. Visst ska stammen hållas under kontroll men det här är löjligt och får mig att må dåligt. Någon har gjort en anmälan till EU, en annan har gjort en polisanmälan. Jag ser iaf fram emot debatten som följer.

Det har varit ett intensivt år på hundfronten. Jag började året med lilla Iris som jag hade stora planer för, utställning etc. Rufus skulle kastreras och bantas… det var planerna för honom stackarn.

Iris fick problem med en has och i somras fick vi en diagnos.. subluxation… jojo, det såg vi faktiskt. Inget som skulle kunna opereras men kunna stärkas upp med sjukgymnastik… gott så, så länge hon har normal livskvalitet är matte nöjd. Senare på hösten kom svar från höftröntgen, C-höfter.. har inte kunnat ta valpar på min fantastiska hund iaf… sorgligt kändes det då på ett konstigt sätt, det var ju redan kört.  Året avslutades med en serie rymningar, Iris med fjortis-attityd och hjärna skarp som en kniv lyckades lura och manipulera matte. Minns fortfarande den gången vi var i trädgården och lekte. Jag, Iris och Ozzy… jag trodde inte hon skulle försöka ngt då jag var med. Vi lekte och hade det så kul, jag mötte Iris blick och såg att det var något på gång. Snabb som blixten vände hon på kroppen och kastade sig iväg… suck.

Lilla Ozzy som kom in i våra liv i aug. Denna otroligt charmiga kille som med sitt lugn och sin stabilitet får alla på fall. Han har växt och jag inväntar första tonårstrotsen. Han och Iris är verkligen storasyster/lillebror. Han kan vara så vidrig på henne…. hon i sin tur retas tillbaka så gott hon kan. Ozzy är bottenlös, han blir nog aldrig mätt. Han slänger i sig maten på några sek och går sedan till Iris matskål och grinar… jag menar det…. grinar. Iris kontrar med att äta så sakta hon bara kan, tittar lite på honom då hon tuggar. Så sakta som Iris äter nu har hon aldrig ätit.  Ozzy har en klumpighet som gör honom oemotståndlig. Jag brukar ha sällskap i sängen, Iris hoppar upp och lägger sig lite mysigt bredvid mig. Ozzy släpar sig upp i sängen för att sedan rasa ihop i en hög över matte. Minns fortfarande den förmiddagen (hade jobbat natten) jag vaknade av Ozzys rumpa i ansiktet…. han brydde sig inte utan makade sig ner. Lilla Ozzy har även visat sig vara ett stinkbomb av högsta kaliber. Jag jobbar inom sjukvården, när det kommer till dofter är jag härdad… inte mycket som bekommer mig men när Ozzy myler ur sig framför tv:n på kvällen andas jag faktiskt genom filten… stanken är obeskrivbar.. måste upplevas.. inte för jag unnar någon det. Har provat lite olika foder men jag börjar faktiskt tycka synd om maten som ska passera den mag- o tarmkanalen… huuu. Kanske är för att han faktiskt kastar i sig maten.

Rufus kastrerades i våras och har blivit lugnare. Det tog tid men han har lugnat sig väsentligt. Nu sen i höstas valde han att gå i pension. Det tidigare terapi-hunden som följt husse till jobbet varje dag ledsnade då. Mitt under ett samtal kunde Rufus resa sig och gå mot dörren. Har man hört samma gnäll i snart 9 år så blir det väl nog kan jag tänka. Här i Tierp börjar han också koppla av. Har inte samma behov av att vara ute utan kommer faktiskt in och sover, är tom inne ibland dagtid.

Har tänkt lite hur mitt liv skulle vara utan hundarna och jag vill inte ens tänka på det. Iris och Ozzy… fantstiska hundar, så olika och så lojala mot mig, enormt älskade. Nu vet jag att jag skaffade mig ovanligt mycket på en gång… jag har en fjortis o en snorunge.. det är fullt upp men det är så kul och jag ångrar inte en sekund. Rasen Estrela kommer alltid att följa mig, en enormt rolig ras att hålla på med.