jag och mina estrelor

Igår kväll var jag ensam hemma. Ingen J och inga barn. Bara jag och hundarna. Tog lite ostbågar i en skål, ett glas rött vin och satte mig i soffan för att titta på tv. Efter en stund hörde jag hur det plingade till i mobilen, gick ut i köket för att hämta telefonen och läsa sms:et.

Tillbaka inom loppet av 5 sekunder men det var tillräckligt lång tid. När jag kom tillbaka till vardagsrummet stod Iris och mumsade mina ostbågar… Ozzy lapade i sig mitt vin från glaset, de såg sååå skyldiga ut när jag kom…. Jag började gapskratta, såg så kul ut. Tyvärr försvann de från brottplatsen innan jag hann dokumentera det.

Torsd kväll bar det av till Boge Laxare… som vi längtat, nyfikna på nya spisen också såklart.

Väl framme i mörkret (utebelysningen har pajat) packade vi in allt, städade, ställde tillbaka möbler. Det var skönt att till slut sätta sig i soffan och bara mysa. Vi var sååå nyfikna på den nya spisen Peter och Tanja gjort åt oss men J hade lovat att vi inte skulle elda i den förrän de varit hos oss och visat hur.

Peter o Tanja kom och fikade lite.. visade oss hur man ska elda. Tyvärr han jag inte dit för att träffa deras fina hundar, tiden försvann. In till Visby och handlade upp oss lite. Tog det lugnt resten av kvällen.

På lördagen hade vi bestämt att ta hundarna till stranden för promenad. Klädde på oss rejält. J tog Rufus och Ozzy. Jag skulle låsa dörren då Iris gör ett knyck ner för trappen, jag tappar förstås kopplet. Iris springer fram till bilen, sen fick damen syn på de otrolig spännande 800kg tjurarna på andra sidan vägen… och drog.

Jag gick efter… det går inte att få fatt henne när hon inte vill… det går inte.. stampade ilsket till bilen där J , Rufus och Ozzy väntade. Började backa bilen… då bestämmer sig damen att det är dags att komma. Ilsken som jag var tog jag henne i nackskinnet och ledde in henne… vrålade i 118 db GÅ OCH LÄGG DIG!!! Iris rullade ihop som en kanelbulle på golvet. Gick ut låste dörren o stampade till bilen.

J undrade var Iris var -Nä hon får inte följa med när hon beter sig så här.. sa jag. Halvvägs till Furillen satt jag med extremt dåligt samvete… sen slog en tanke… -Du tog väl av pojkarna kopplen? -Nä, skulle jag gjort det? -Jamen snälla.. Ozzy tuggar ju koppel på löpande band i bilen (han har även hjälpt Iris att rymma att par gånger genom att bita av hennes  löplina).   -Det  är nog ingen fara sa J lugnt.   Väl framme hoppar 2 pojkar ur bilen med en varsin stump till koppel, Ozzy hade effektivt gnagt av 2 läderkoppel. Pojkvännen var inte lika lugn nu… ” I 4 år har jag haft det där kopplet!!! I FYRA ÅR!!!! Handgjort i Småland….   -Jag är jättelessen, jag hade haft mitt koppel i 4 dagar bara.        

Promenaden blev inte så långvarig, det blåste isbjörnar. Väl hemma tog jag ut Iris själv i löplina på promenad så hon skulle känna sig lite friare. Två gånger sträcktes linan. Promenaden i övrigt sköttes helt exemplariskt av damen. Saker vi inte tränat på månader satt som berg… Jag var mycket glad då jag kom hem.

På söndagen var det dags för hemfärd. På båten visades ”Marley and I ”.. skitfilm… men jag satt ändå o bölade som ett barn på slutet när han måste avliva sin gamla sjuka hund. Kunde inte låta bli att tänka på djursalongen… undrar hur många hundar som satt där med hårt kramande hussar o mattar som pussade dom ovanligt mycket med gråt-våta kinder…          

Blåsigt och kallt Furillen..

Kylan har fortsatt, termometern har visat -26 på morgonen. Man hajar till lite när man sätter sig i bilen och temperaturen visar ”bara” -18. Hundarna stortrivs i kylan. Ligger ute i snön och myser i -24 gr. Rufus har inte velat komma in vissa nätter. En morgon när jag kom hem från jobbet hade han varit ute hela natten. Termometern visade -22. Det var alldeles mörkt ute, fullmånen sken och iskristallerna i Rufus päls gnistrade så vackert då han kom och mötte mig vid grinden. Rufus har sitt lilla hus han tycker om att ligga i, den är isolerad och står en bit upp från backen så det går ingen nöd på honom.

Jag har varit ledig en vecka från jobbet och det har varit mycket mys under filtar i stor flanellpyjamas på kvällarna. Härligt med sällskap av 2 lurviga hundar. Den äldre gentlemannen R tror jag är lätt homofob. Tycker inte att det passar sig då husse är där, kan ligga i soffan då inte husse sitter där. Rufus kan även pussa på tjejer men inte husse.

I morgon tar jag Forden och hundarna och åker till varmare breddgrader..dvs Gotland

Ska bli skönt med ett litet brejk och dessutom ska det bli spännande att inspektera nya spisen. Fika med Peter och Tanja på fredag.

Ska dock bli intressant att se vem av hundarna som kommer att ta soffan. Vi har bara en 3-sits soffa där.

Vill också skicka ett GRATTIS till min lillebror som nu i dagarna blev ”farfar” till 13 bebisar. 11 pojkar och 2 tjejer.

Soffmys med Iris.

Vet ingen hund som luktar så gott som Iris, kan snosa på henne hur länge som helst

Det är kallt, sååå kallt. När jag klev upp var det -16 gr, i natt ska det krypa ner under -20. Det har varit kallt en längre period nu och det verkar hålla i sig. Man klär på sig så man kanppt kan röra sig normalt och rultar sedan ut med hundarna.. som i sin tur är överlyckliga över snö och kyla. Dyker med huvudet före i första bästa snödriva. Snääällla Ozzy… kissa nu så matte får röra sig, mumlar jag för mig själv medan Iris står fastfrusen vid en fläck och sniffar som om lagt en blodig biff där. Iris… det kan inte lukta så gott.  Rask promenad vidare, värmen kommer tillbaka… då är det dags igen… tvärnit med alla 4 (8 ibland) tassar… sniff, sniff…. GAHHH!!

Väl tillbaka har de knappast bråttom in. Iris lägger sig på snön, tittar ointresserat då jag försöker få in henne. Ozzy måste förstås vara ute och kolla sina domäner. Iris har slappnat av mer med sitt vaktande i och med att Ozzy blir större. Han har tagit över nu på Åkervägen. Springer i full fart mot staketet med svansen rätt upp… spana, spana…

Nåja, lite bus o gos kan vi ta ute innan jag går in…

Och så här trötta blev de sen…. ser så mysigt ut, man vill bara krypa ner hos dom

Jag kan inte låta bli att må illa då jag läser om vargjakten. 27 st vargar ska skjutas, 15 000 jägare ger sig ut.. skjutglada och med drömmen om ett vargskinn hemma. Har för mig att 21 st vargar sköts första dagen. Idag läste jag att det fanns flera skadeskjutna man inte funnit… ”alla är inte jätteskickliga jägare” uttalade sig någon. Man kanske ska hålla sig hemma då? Jag kan inte låta bli att undra över mörkertalet, hur många skjutna vargar som inte rapporteras, visst det är väl så i samband med all jakt men det här känns extra känsligt.

Vargstammen i Sve är väl inte så imponerande. Vargarna är små till följd av inavel. Varje år hoppas man att det ska leta sig hit någon stor ståtlig ryss som ska berika den genetiska mångfalden. Den tjusiga vargen Vladimir har inte kommit i år heller. 

”Överjakt”, hetsjakt” är några uttryck som jag sett i tidningsrubriker. Visst ska stammen hållas under kontroll men det här är löjligt och får mig att må dåligt. Någon har gjort en anmälan till EU, en annan har gjort en polisanmälan. Jag ser iaf fram emot debatten som följer.

Det har varit ett intensivt år på hundfronten. Jag började året med lilla Iris som jag hade stora planer för, utställning etc. Rufus skulle kastreras och bantas… det var planerna för honom stackarn.

Iris fick problem med en has och i somras fick vi en diagnos.. subluxation… jojo, det såg vi faktiskt. Inget som skulle kunna opereras men kunna stärkas upp med sjukgymnastik… gott så, så länge hon har normal livskvalitet är matte nöjd. Senare på hösten kom svar från höftröntgen, C-höfter.. har inte kunnat ta valpar på min fantastiska hund iaf… sorgligt kändes det då på ett konstigt sätt, det var ju redan kört.  Året avslutades med en serie rymningar, Iris med fjortis-attityd och hjärna skarp som en kniv lyckades lura och manipulera matte. Minns fortfarande den gången vi var i trädgården och lekte. Jag, Iris och Ozzy… jag trodde inte hon skulle försöka ngt då jag var med. Vi lekte och hade det så kul, jag mötte Iris blick och såg att det var något på gång. Snabb som blixten vände hon på kroppen och kastade sig iväg… suck.

Lilla Ozzy som kom in i våra liv i aug. Denna otroligt charmiga kille som med sitt lugn och sin stabilitet får alla på fall. Han har växt och jag inväntar första tonårstrotsen. Han och Iris är verkligen storasyster/lillebror. Han kan vara så vidrig på henne…. hon i sin tur retas tillbaka så gott hon kan. Ozzy är bottenlös, han blir nog aldrig mätt. Han slänger i sig maten på några sek och går sedan till Iris matskål och grinar… jag menar det…. grinar. Iris kontrar med att äta så sakta hon bara kan, tittar lite på honom då hon tuggar. Så sakta som Iris äter nu har hon aldrig ätit.  Ozzy har en klumpighet som gör honom oemotståndlig. Jag brukar ha sällskap i sängen, Iris hoppar upp och lägger sig lite mysigt bredvid mig. Ozzy släpar sig upp i sängen för att sedan rasa ihop i en hög över matte. Minns fortfarande den förmiddagen (hade jobbat natten) jag vaknade av Ozzys rumpa i ansiktet…. han brydde sig inte utan makade sig ner. Lilla Ozzy har även visat sig vara ett stinkbomb av högsta kaliber. Jag jobbar inom sjukvården, när det kommer till dofter är jag härdad… inte mycket som bekommer mig men när Ozzy myler ur sig framför tv:n på kvällen andas jag faktiskt genom filten… stanken är obeskrivbar.. måste upplevas.. inte för jag unnar någon det. Har provat lite olika foder men jag börjar faktiskt tycka synd om maten som ska passera den mag- o tarmkanalen… huuu. Kanske är för att han faktiskt kastar i sig maten.

Rufus kastrerades i våras och har blivit lugnare. Det tog tid men han har lugnat sig väsentligt. Nu sen i höstas valde han att gå i pension. Det tidigare terapi-hunden som följt husse till jobbet varje dag ledsnade då. Mitt under ett samtal kunde Rufus resa sig och gå mot dörren. Har man hört samma gnäll i snart 9 år så blir det väl nog kan jag tänka. Här i Tierp börjar han också koppla av. Har inte samma behov av att vara ute utan kommer faktiskt in och sover, är tom inne ibland dagtid.

Har tänkt lite hur mitt liv skulle vara utan hundarna och jag vill inte ens tänka på det. Iris och Ozzy… fantstiska hundar, så olika och så lojala mot mig, enormt älskade. Nu vet jag att jag skaffade mig ovanligt mycket på en gång… jag har en fjortis o en snorunge.. det är fullt upp men det är så kul och jag ångrar inte en sekund. Rasen Estrela kommer alltid att följa mig, en enormt rolig ras att hålla på med.

Ska förklara lite närmre…  Tes är stället där min mamma växte upp. Där ligger en gård som gått i arv i generationer. Det finns en vers som cirkulerade, tror den handlade om min morfar, efter disk med mamma så kom vi fram till det. I versen nämns ”Tes-jäveln”. Det som kännetecknar ”Tesen” är temprament, envishet och tjurskallighet.

Iris är en tes om man bortser från tempramentet. Hon är stabil…. men i övrig… en Tes.

Damen står just nu under inverkan av hormoner och instinkter och är värre än någonsin.

Hon har kommit på att grannens staket är lätt att hoppa över. Efter några rymningar ledsnade matte och satte upp ett stängsel… vanligt hönsnät… 1.05 högt.

-Nu så… kan du ju försöka rymma, tänkte jag. Hann inte mer än vända ryggen till så hade damen stuckit iväg. Hittade henne ett  kvarter bort, hon hade hittat en snygg kille att snacka lite med… Sigge, jo han är tjusig.

Lätt förtvivlad gick jag hem med den glada damen, hon skämdes inte ett dugg. Trippade hem med lätta steg. Nöjd över sitt lilla äventyr.

Efter disk med pojkvännen kom vi överens om att köpa eltråd, sån man har till hästar o får. Kändes bedrövligt men samtidigt är det ju viktigt för henne att få vara ute. Snön är här och hon älskar kylan. Sagt och gjort. Ner till ”Granngården” och införskaffade det vi behövde. Hem och monterade allt i 15 minusgrader… sååå nu kan hon vara ute igen

Allt var frid och fröjd på kvällen.

Näst kväll satt vi och tittade på tv. En stund senare ser jag något gråsvart galoppera iväg på cykelvägen…. F****N. Iris hade på något vis stuckit iaf. Ut igen… hämta in hunden (hon är duktig att komma när jag ropar). Vad är det för fel på stängslet nu då?? Jag och pojkvännen blir nästan osams… ”Den var inte på” ”Vi skulle ha gjort som jag sa, du satte tråden för högt upp”. Nya friska tag. J sänkte tråden och vi gick in igen. Kl 23.30 ungefär… ser jag åter något som galopperar bort mot friheten… IRIS!!!!! J klädde på sig snabbt, tog Rufus med sig och gick för att hämta Iris. Med facit i handen var det inget bra beslut… (lessen älskling men min hund hyser inte den allra största beundran o respekt för dig.. det är mattes gullgris ). När J närmade sig Iris och ropade sprang hon åt motsatt håll. Snart var J och Rufus hemma igen. Jag blev arg som ett bi, klädde på mig och stampade iväg. Glömde stänga grinden och Rufus kom efter…. stackars Rufus, han kände nog på sig så ilsken jag var. Han vek av åt ett annat håll och jag fräste högt… Fel håll Rufus… stackarn, han tvärvände och lomade efter mig. Ner på vallen och ropade efter damen… hörde ingenting, gick fram och tillbaka och till slut var Rufus ork slut. Nåja, kanske lika bra att gå hem o kolla utifall hon sprungit hem. Nej, ingen Iris hemma… bytte hund till en med raskare steg.. Ozzy. Ut igen och ropa och leta i kolsvarta mörkret…. ingenting… kändes lönlöst.. hem igen och hoppas på att hon skulle dyka upp. Rufus fick gå in i sin rastgård så grinden till trädgården kunde stå öppen.

Blev så trött, la mig på soffan under ett täcke, fick snart sällskap av den oroliga bonusdottern som kröp ner hos mig och somnade.  Så fort jag slumrade till på soffan vaknade jag av att jag hörde Iris (trodde jag). Varenda gång gick jag till dörren, kikade ut genom fönstret… ingenting.

När klockan var 3.30 så hade jag tvingat ut J i bilen o leta… men det är svårt, var ska man leta? Han kom tillbaka tomhänt. Nä jag får ringa polisen i morgon. Det var 5 minus gr ute så det var inte så jättekallt.

Kröp i säng och höll på att somna vid 4-tiden, var helt slut… hörde då ett skall. Tände lampan… -Hörde du Iris frågade J yrvaket… jag vet inte, kanske… eller så drömde jag igen.

Sprang till dörren och öppnade, en trött dam tussar in i vardagsrummet… börjar gråta av lättnad samtidigt som jag plockar snö-kockor från tassarna, gosade sen en stund.. sov gott sen men vaknade med huvudvärk.

Ut och kolla det förbaskade stängslet igen. Jodå, jag fick stöt… J med. Vi tittade undrande på varandra… är det så att den envisa, tjurskallige damen glatt tar smällen bara hon kan galoppera iväg? Verkar så… makalös hund, på mer än ett vis min lilla Iris.

Nu klurar jag vidare på stängslet… funderar på att dra flera trådar så ”kyssen” blir lite kraftigare så kanske…. det blir iaf svårare för damen att ta sig igenom. Det hela får vänta tills i morgon. Just nu orkar jag inte ta en ev rymning till, måste tänka på lilla hjärtat… o Iris såklart… men det är ju nästan samma sak.

Har tränat med Ozzy i trädgården idag… kameran åkte fram efter en stund. Jag bara smälter…

Kunde inte hjälpa det…. Diana Ross dök upp i huvudet

Upside down
Boy, you turn me
Inside out
And round and round
Upside down
Boy, you turn me
Inside out
And round and round

Instinctively you give to me
The love that I need
I cherish the moments with you
Respectfully I see to thee..

Lilla Rufus tycker bäst om att vara ute, han ligger i sin koja och spanar över sina domäner och skäller då sig bör och då det inte sig bör för all del. Att komma in och umgås med oss andra är likt en straffkommendering. När Rufus skäller mycket brukar husse sticka ut huvudet genom altandörren och ropa ”Rufus! Tyst!”… detta har sällan önskad effekt. När husse ropar: ”Rufus, ska du komma in?” Då tystnar hunden rätt omgående.

Igår tror jag att Rufus sovit väligt gott på natten för ”skäll-energin” var extremt hög. Han gav sig aldrig så jag ledsnade och tog in Rufus. Vanligtvis när Rufus kommer in påbörjar i samma stund hans kamp för att komma ut men igår la han sig helt lugnt i köket. Följde efter mig lite då jag gick runt i köket och ville gosa, la sig igen på kohuden. Mina hundar ute och Rufus inne… lugn… vet inte om detta hänt tidigare..mysigt var det iaf. Får se om det bara var ”fredagsmys” med Rufus eller om det hålle i sig idag med.

Ska snart skramla ihop mig och ta en promenad med hundarna. Annars håller jag tummarna för Sara som idag är på Sthlms-utställningen med 2 Dirgis-hundar, hoppas alla får plats i bilen på väg hem för alla priser

Fotograf: Emil

Yngsta sonen har varit skruttig ett par dagar och långpromenaderna med hundarna har uteblivit. Igår var energinivån hög här i huset så jag packade Emil och hundarna i bilen och åkte till Åsen. Tänkte att Iris och Ozzy skulle få springa av sig lite där.

Sagt och gjort. Väl framme åkte klickern och pastejen fram. Kopplade loss hundarna och 0.3 sekunder senare stod jag och Emil där ensamma. Jag var säker på att de strax skulle komma tillbaka så vi gick lite sakta jag och Emil. Tiden gick och inga hundar kom.

Vi traskade efter och ropade på hundarna… hade ingen aning om vi gick rätt men de hör väl tänkte jag. ”Iris” ”Ozzy”!! Ingen reaktion, inget prassel i skogen… hmmm. Emil försökte hålla modet uppe medans vi gick. -Mamma, om Iris och Ozzy inte kommer tillbaka så kan du få låna Mahjong (Emils katt) och ha som din hund. -Tack älskling men mamma vill ha Iris och Ozzy.

Vi traskade vidare och ropade.. det enda som hände var att en skata bytte gran. Emil började få tårar i ögonen. -Mamma jag längtar efter Ozzy, jag vill att han ska komma nu. -Jag vet hjärtat, mamma vill också det. Nu med klump i halsen. Såg framför mig hur jag åkte hem och tillbaka till kvällen med en jacka (en fd arbetskamrats pappa ringde Saida då hans hund sprungit bort, hon sa åt honom precis var hunden befann sig. Sa åt honom att åka dit med en jacka… åka hem för att sen komma åter på morgonen. Han gjorde som hon sa och hunden låg på hans jacka) Vet inte varför jag kom att tänka på det mitt i allt.

Såååå klantigt.. hur kunde jag släppa båda samtidigt?? En i taget inga problem, vilket pucko jag är!!!! Förbannade mig själv både en och två gånger… 532ggr är nog närmre sanningen.

Vi hade gått bra länge då jag sa till Emil att vi måste vända och gå mot bilen. Emil är nu jättelessen..lill-gubben.. gråtande son, bortsprugna hundar…vilket ägg jag är.

När vi närmar oss bilen möts vi av två mkt trötta hundar, tungorna hängde som rosa slipsar. En härlig syn!!    Blev massa pastej, på med koppel… illa kvickt… in i bilen och hem. De sov hela em.

Så här såg det som sagt ut 0.3 sekunder efter jag kopplat loss dom.

Härlig syn att skåda