Vargavintern….
Det är kallt, sååå kallt. När jag klev upp var det -16 gr, i natt ska det krypa ner under -20. Det har varit kallt en längre period nu och det verkar hålla i sig. Man klär på sig så man kanppt kan röra sig normalt och rultar sedan ut med hundarna.. som i sin tur är överlyckliga över snö och kyla. Dyker med huvudet före i första bästa snödriva. Snääällla Ozzy… kissa nu så matte får röra sig, mumlar jag för mig själv medan Iris står fastfrusen vid en fläck och sniffar som om lagt en blodig biff där. Iris… det kan inte lukta så gott. Rask promenad vidare, värmen kommer tillbaka… då är det dags igen… tvärnit med alla 4 (8 ibland) tassar… sniff, sniff…. GAHHH!!
Väl tillbaka har de knappast bråttom in. Iris lägger sig på snön, tittar ointresserat då jag försöker få in henne. Ozzy måste förstås vara ute och kolla sina domäner. Iris har slappnat av mer med sitt vaktande i och med att Ozzy blir större. Han har tagit över nu på Åkervägen. Springer i full fart mot staketet med svansen rätt upp… spana, spana…
Nåja, lite bus o gos kan vi ta ute innan jag går in… 
Och så här trötta blev de sen…. ser så mysigt ut, man vill bara krypa ner hos dom
Gosisarna! Ja tänk att det kan vara så intressant med vissa fläckar när det är -26 ute….Och har man varit tålmodig och låtit det nosas noga så ska det på vägen nosas igen!! Samma fläck! Och lika noga! Och gärna nästa gång man går förbi. Och nästa gång…
”Nä Charis! Nu får du ge dig! Det är för farao -26 ute!”
Man borde vara en fullfjädrad stepp-artist vid det här laget