jag och mina estrelor

Ska förklara lite närmre…  Tes är stället där min mamma växte upp. Där ligger en gård som gått i arv i generationer. Det finns en vers som cirkulerade, tror den handlade om min morfar, efter disk med mamma så kom vi fram till det. I versen nämns ”Tes-jäveln”. Det som kännetecknar ”Tesen” är temprament, envishet och tjurskallighet.

Iris är en tes om man bortser från tempramentet. Hon är stabil…. men i övrig… en Tes.

Damen står just nu under inverkan av hormoner och instinkter och är värre än någonsin.

Hon har kommit på att grannens staket är lätt att hoppa över. Efter några rymningar ledsnade matte och satte upp ett stängsel… vanligt hönsnät… 1.05 högt.

-Nu så… kan du ju försöka rymma, tänkte jag. Hann inte mer än vända ryggen till så hade damen stuckit iväg. Hittade henne ett  kvarter bort, hon hade hittat en snygg kille att snacka lite med… Sigge, jo han är tjusig.

Lätt förtvivlad gick jag hem med den glada damen, hon skämdes inte ett dugg. Trippade hem med lätta steg. Nöjd över sitt lilla äventyr.

Efter disk med pojkvännen kom vi överens om att köpa eltråd, sån man har till hästar o får. Kändes bedrövligt men samtidigt är det ju viktigt för henne att få vara ute. Snön är här och hon älskar kylan. Sagt och gjort. Ner till ”Granngården” och införskaffade det vi behövde. Hem och monterade allt i 15 minusgrader… sååå nu kan hon vara ute igen

Allt var frid och fröjd på kvällen.

Näst kväll satt vi och tittade på tv. En stund senare ser jag något gråsvart galoppera iväg på cykelvägen…. F****N. Iris hade på något vis stuckit iaf. Ut igen… hämta in hunden (hon är duktig att komma när jag ropar). Vad är det för fel på stängslet nu då?? Jag och pojkvännen blir nästan osams… ”Den var inte på” ”Vi skulle ha gjort som jag sa, du satte tråden för högt upp”. Nya friska tag. J sänkte tråden och vi gick in igen. Kl 23.30 ungefär… ser jag åter något som galopperar bort mot friheten… IRIS!!!!! J klädde på sig snabbt, tog Rufus med sig och gick för att hämta Iris. Med facit i handen var det inget bra beslut… (lessen älskling men min hund hyser inte den allra största beundran o respekt för dig.. det är mattes gullgris ). När J närmade sig Iris och ropade sprang hon åt motsatt håll. Snart var J och Rufus hemma igen. Jag blev arg som ett bi, klädde på mig och stampade iväg. Glömde stänga grinden och Rufus kom efter…. stackars Rufus, han kände nog på sig så ilsken jag var. Han vek av åt ett annat håll och jag fräste högt… Fel håll Rufus… stackarn, han tvärvände och lomade efter mig. Ner på vallen och ropade efter damen… hörde ingenting, gick fram och tillbaka och till slut var Rufus ork slut. Nåja, kanske lika bra att gå hem o kolla utifall hon sprungit hem. Nej, ingen Iris hemma… bytte hund till en med raskare steg.. Ozzy. Ut igen och ropa och leta i kolsvarta mörkret…. ingenting… kändes lönlöst.. hem igen och hoppas på att hon skulle dyka upp. Rufus fick gå in i sin rastgård så grinden till trädgården kunde stå öppen.

Blev så trött, la mig på soffan under ett täcke, fick snart sällskap av den oroliga bonusdottern som kröp ner hos mig och somnade.  Så fort jag slumrade till på soffan vaknade jag av att jag hörde Iris (trodde jag). Varenda gång gick jag till dörren, kikade ut genom fönstret… ingenting.

När klockan var 3.30 så hade jag tvingat ut J i bilen o leta… men det är svårt, var ska man leta? Han kom tillbaka tomhänt. Nä jag får ringa polisen i morgon. Det var 5 minus gr ute så det var inte så jättekallt.

Kröp i säng och höll på att somna vid 4-tiden, var helt slut… hörde då ett skall. Tände lampan… -Hörde du Iris frågade J yrvaket… jag vet inte, kanske… eller så drömde jag igen.

Sprang till dörren och öppnade, en trött dam tussar in i vardagsrummet… börjar gråta av lättnad samtidigt som jag plockar snö-kockor från tassarna, gosade sen en stund.. sov gott sen men vaknade med huvudvärk.

Ut och kolla det förbaskade stängslet igen. Jodå, jag fick stöt… J med. Vi tittade undrande på varandra… är det så att den envisa, tjurskallige damen glatt tar smällen bara hon kan galoppera iväg? Verkar så… makalös hund, på mer än ett vis min lilla Iris.

Nu klurar jag vidare på stängslet… funderar på att dra flera trådar så ”kyssen” blir lite kraftigare så kanske…. det blir iaf svårare för damen att ta sig igenom. Det hela får vänta tills i morgon. Just nu orkar jag inte ta en ev rymning till, måste tänka på lilla hjärtat… o Iris såklart… men det är ju nästan samma sak.

This entry was posted on måndag, december 21st, 2009 at 18:46 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.