jag och mina estrelor

Yngsta sonen har varit skruttig ett par dagar och långpromenaderna med hundarna har uteblivit. Igår var energinivån hög här i huset så jag packade Emil och hundarna i bilen och åkte till Åsen. Tänkte att Iris och Ozzy skulle få springa av sig lite där.

Sagt och gjort. Väl framme åkte klickern och pastejen fram. Kopplade loss hundarna och 0.3 sekunder senare stod jag och Emil där ensamma. Jag var säker på att de strax skulle komma tillbaka så vi gick lite sakta jag och Emil. Tiden gick och inga hundar kom.

Vi traskade efter och ropade på hundarna… hade ingen aning om vi gick rätt men de hör väl tänkte jag. ”Iris” ”Ozzy”!! Ingen reaktion, inget prassel i skogen… hmmm. Emil försökte hålla modet uppe medans vi gick. -Mamma, om Iris och Ozzy inte kommer tillbaka så kan du få låna Mahjong (Emils katt) och ha som din hund. -Tack älskling men mamma vill ha Iris och Ozzy.

Vi traskade vidare och ropade.. det enda som hände var att en skata bytte gran. Emil började få tårar i ögonen. -Mamma jag längtar efter Ozzy, jag vill att han ska komma nu. -Jag vet hjärtat, mamma vill också det. Nu med klump i halsen. Såg framför mig hur jag åkte hem och tillbaka till kvällen med en jacka (en fd arbetskamrats pappa ringde Saida då hans hund sprungit bort, hon sa åt honom precis var hunden befann sig. Sa åt honom att åka dit med en jacka… åka hem för att sen komma åter på morgonen. Han gjorde som hon sa och hunden låg på hans jacka) Vet inte varför jag kom att tänka på det mitt i allt.

Såååå klantigt.. hur kunde jag släppa båda samtidigt?? En i taget inga problem, vilket pucko jag är!!!! Förbannade mig själv både en och två gånger… 532ggr är nog närmre sanningen.

Vi hade gått bra länge då jag sa till Emil att vi måste vända och gå mot bilen. Emil är nu jättelessen..lill-gubben.. gråtande son, bortsprugna hundar…vilket ägg jag är.

När vi närmar oss bilen möts vi av två mkt trötta hundar, tungorna hängde som rosa slipsar. En härlig syn!!    Blev massa pastej, på med koppel… illa kvickt… in i bilen och hem. De sov hela em.

Så här såg det som sagt ut 0.3 sekunder efter jag kopplat loss dom.

Härlig syn att skåda

This entry was posted on fredag, december 11th, 2009 at 11:46 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.