jag och mina estrelor

Ska förklara lite närmre…  Tes är stället där min mamma växte upp. Där ligger en gård som gått i arv i generationer. Det finns en vers som cirkulerade, tror den handlade om min morfar, efter disk med mamma så kom vi fram till det. I versen nämns ”Tes-jäveln”. Det som kännetecknar ”Tesen” är temprament, envishet och tjurskallighet.

Iris är en tes om man bortser från tempramentet. Hon är stabil…. men i övrig… en Tes.

Damen står just nu under inverkan av hormoner och instinkter och är värre än någonsin.

Hon har kommit på att grannens staket är lätt att hoppa över. Efter några rymningar ledsnade matte och satte upp ett stängsel… vanligt hönsnät… 1.05 högt.

-Nu så… kan du ju försöka rymma, tänkte jag. Hann inte mer än vända ryggen till så hade damen stuckit iväg. Hittade henne ett  kvarter bort, hon hade hittat en snygg kille att snacka lite med… Sigge, jo han är tjusig.

Lätt förtvivlad gick jag hem med den glada damen, hon skämdes inte ett dugg. Trippade hem med lätta steg. Nöjd över sitt lilla äventyr.

Efter disk med pojkvännen kom vi överens om att köpa eltråd, sån man har till hästar o får. Kändes bedrövligt men samtidigt är det ju viktigt för henne att få vara ute. Snön är här och hon älskar kylan. Sagt och gjort. Ner till ”Granngården” och införskaffade det vi behövde. Hem och monterade allt i 15 minusgrader… sååå nu kan hon vara ute igen

Allt var frid och fröjd på kvällen.

Näst kväll satt vi och tittade på tv. En stund senare ser jag något gråsvart galoppera iväg på cykelvägen…. F****N. Iris hade på något vis stuckit iaf. Ut igen… hämta in hunden (hon är duktig att komma när jag ropar). Vad är det för fel på stängslet nu då?? Jag och pojkvännen blir nästan osams… ”Den var inte på” ”Vi skulle ha gjort som jag sa, du satte tråden för högt upp”. Nya friska tag. J sänkte tråden och vi gick in igen. Kl 23.30 ungefär… ser jag åter något som galopperar bort mot friheten… IRIS!!!!! J klädde på sig snabbt, tog Rufus med sig och gick för att hämta Iris. Med facit i handen var det inget bra beslut… (lessen älskling men min hund hyser inte den allra största beundran o respekt för dig.. det är mattes gullgris ). När J närmade sig Iris och ropade sprang hon åt motsatt håll. Snart var J och Rufus hemma igen. Jag blev arg som ett bi, klädde på mig och stampade iväg. Glömde stänga grinden och Rufus kom efter…. stackars Rufus, han kände nog på sig så ilsken jag var. Han vek av åt ett annat håll och jag fräste högt… Fel håll Rufus… stackarn, han tvärvände och lomade efter mig. Ner på vallen och ropade efter damen… hörde ingenting, gick fram och tillbaka och till slut var Rufus ork slut. Nåja, kanske lika bra att gå hem o kolla utifall hon sprungit hem. Nej, ingen Iris hemma… bytte hund till en med raskare steg.. Ozzy. Ut igen och ropa och leta i kolsvarta mörkret…. ingenting… kändes lönlöst.. hem igen och hoppas på att hon skulle dyka upp. Rufus fick gå in i sin rastgård så grinden till trädgården kunde stå öppen.

Blev så trött, la mig på soffan under ett täcke, fick snart sällskap av den oroliga bonusdottern som kröp ner hos mig och somnade.  Så fort jag slumrade till på soffan vaknade jag av att jag hörde Iris (trodde jag). Varenda gång gick jag till dörren, kikade ut genom fönstret… ingenting.

När klockan var 3.30 så hade jag tvingat ut J i bilen o leta… men det är svårt, var ska man leta? Han kom tillbaka tomhänt. Nä jag får ringa polisen i morgon. Det var 5 minus gr ute så det var inte så jättekallt.

Kröp i säng och höll på att somna vid 4-tiden, var helt slut… hörde då ett skall. Tände lampan… -Hörde du Iris frågade J yrvaket… jag vet inte, kanske… eller så drömde jag igen.

Sprang till dörren och öppnade, en trött dam tussar in i vardagsrummet… börjar gråta av lättnad samtidigt som jag plockar snö-kockor från tassarna, gosade sen en stund.. sov gott sen men vaknade med huvudvärk.

Ut och kolla det förbaskade stängslet igen. Jodå, jag fick stöt… J med. Vi tittade undrande på varandra… är det så att den envisa, tjurskallige damen glatt tar smällen bara hon kan galoppera iväg? Verkar så… makalös hund, på mer än ett vis min lilla Iris.

Nu klurar jag vidare på stängslet… funderar på att dra flera trådar så ”kyssen” blir lite kraftigare så kanske…. det blir iaf svårare för damen att ta sig igenom. Det hela får vänta tills i morgon. Just nu orkar jag inte ta en ev rymning till, måste tänka på lilla hjärtat… o Iris såklart… men det är ju nästan samma sak.

Har tränat med Ozzy i trädgården idag… kameran åkte fram efter en stund. Jag bara smälter…

Kunde inte hjälpa det…. Diana Ross dök upp i huvudet

Upside down
Boy, you turn me
Inside out
And round and round
Upside down
Boy, you turn me
Inside out
And round and round

Instinctively you give to me
The love that I need
I cherish the moments with you
Respectfully I see to thee..

Lilla Rufus tycker bäst om att vara ute, han ligger i sin koja och spanar över sina domäner och skäller då sig bör och då det inte sig bör för all del. Att komma in och umgås med oss andra är likt en straffkommendering. När Rufus skäller mycket brukar husse sticka ut huvudet genom altandörren och ropa ”Rufus! Tyst!”… detta har sällan önskad effekt. När husse ropar: ”Rufus, ska du komma in?” Då tystnar hunden rätt omgående.

Igår tror jag att Rufus sovit väligt gott på natten för ”skäll-energin” var extremt hög. Han gav sig aldrig så jag ledsnade och tog in Rufus. Vanligtvis när Rufus kommer in påbörjar i samma stund hans kamp för att komma ut men igår la han sig helt lugnt i köket. Följde efter mig lite då jag gick runt i köket och ville gosa, la sig igen på kohuden. Mina hundar ute och Rufus inne… lugn… vet inte om detta hänt tidigare..mysigt var det iaf. Får se om det bara var ”fredagsmys” med Rufus eller om det hålle i sig idag med.

Ska snart skramla ihop mig och ta en promenad med hundarna. Annars håller jag tummarna för Sara som idag är på Sthlms-utställningen med 2 Dirgis-hundar, hoppas alla får plats i bilen på väg hem för alla priser

Fotograf: Emil

Yngsta sonen har varit skruttig ett par dagar och långpromenaderna med hundarna har uteblivit. Igår var energinivån hög här i huset så jag packade Emil och hundarna i bilen och åkte till Åsen. Tänkte att Iris och Ozzy skulle få springa av sig lite där.

Sagt och gjort. Väl framme åkte klickern och pastejen fram. Kopplade loss hundarna och 0.3 sekunder senare stod jag och Emil där ensamma. Jag var säker på att de strax skulle komma tillbaka så vi gick lite sakta jag och Emil. Tiden gick och inga hundar kom.

Vi traskade efter och ropade på hundarna… hade ingen aning om vi gick rätt men de hör väl tänkte jag. ”Iris” ”Ozzy”!! Ingen reaktion, inget prassel i skogen… hmmm. Emil försökte hålla modet uppe medans vi gick. -Mamma, om Iris och Ozzy inte kommer tillbaka så kan du få låna Mahjong (Emils katt) och ha som din hund. -Tack älskling men mamma vill ha Iris och Ozzy.

Vi traskade vidare och ropade.. det enda som hände var att en skata bytte gran. Emil började få tårar i ögonen. -Mamma jag längtar efter Ozzy, jag vill att han ska komma nu. -Jag vet hjärtat, mamma vill också det. Nu med klump i halsen. Såg framför mig hur jag åkte hem och tillbaka till kvällen med en jacka (en fd arbetskamrats pappa ringde Saida då hans hund sprungit bort, hon sa åt honom precis var hunden befann sig. Sa åt honom att åka dit med en jacka… åka hem för att sen komma åter på morgonen. Han gjorde som hon sa och hunden låg på hans jacka) Vet inte varför jag kom att tänka på det mitt i allt.

Såååå klantigt.. hur kunde jag släppa båda samtidigt?? En i taget inga problem, vilket pucko jag är!!!! Förbannade mig själv både en och två gånger… 532ggr är nog närmre sanningen.

Vi hade gått bra länge då jag sa till Emil att vi måste vända och gå mot bilen. Emil är nu jättelessen..lill-gubben.. gråtande son, bortsprugna hundar…vilket ägg jag är.

När vi närmar oss bilen möts vi av två mkt trötta hundar, tungorna hängde som rosa slipsar. En härlig syn!!    Blev massa pastej, på med koppel… illa kvickt… in i bilen och hem. De sov hela em.

Så här såg det som sagt ut 0.3 sekunder efter jag kopplat loss dom.

Härlig syn att skåda

Ska inte.. men det vore kul, kan väl få leka med tanken lite…

http://caodegadotransmontano.org.pt/

Fredags förmiddag är en dag som jag sent kommer att glömma, nog för att jag ska göra mitt bästa men tvivlar på att det kommer att gå riktigt bra.

Jag hade jobbat 2 nätter, första natten var riktigt vidrig… så där så man tar en kopp kaffe stående vid automaten när klockan är 1,30, magen vrålar. Natten efter blev rätt lugn mellan 1 och 4 men sen satte det igång igen. Var så trött när jag kom hem. Tog ut Iris och Ozzy på en prommis… det är skönt med den promenaden, jag rensar huvudet lite och varvar ner snabbare.

Efter frukosten kröp jag i säng, då bestämde sig samboskapet för att ta in sin hund (som aldrig vill vara inne). Efter en kvart ringer telefonen… hmm kan vara dagis.. springer ut i köket för att svara, nån lägger förstås på luren på en gång och jag står med foten i en bajshög.. Ser mig omkring, Rufus har lyckats kissa ner mattan samt lagt 2 paranta bajshögar på den andra mattan. Medan jag mumlar en rad svordomar skrubbar jag rent efter gubben som borde tacka sin lyckliga stjärna att hans ”bonusmatte” jobbar inom geriatriken.

Kryp isäng igen, börjar slappna av lite lagomt då jag hör Ozzy tokskälla i vardagsrummet. Går upp, ut i vardagsrummet och får se att Rufus på något märkligt sätt lyckats få upp altandörren. Ozzy är kvar inne men Iris och Rufus galopperar glatt iväg..*SUCK*.

Snabbt på med jacka, mössa, ett par brallor och sonens dödskalle-foppadojor. Ut och möta blickarna från andra irriterade hundägare som försöker se efter sina hundar. Rufus hann jag ikapp ganska snart, han har efter kastreringen lagt på sig mer (66-67kg nu?) och orkar inte springa så fort längre. Kopplade honom och ropade på Iris. Hon är i vanliga fall duktig att komma när jag ropar men nu ska hon löpa och hormonerna talar. En annan hundägare som till en början var jättearg försökte hjälpa mig då han insåg att hon inte var lössläppt av mig utan rymt. Han gav upp och gick vidare. Iris drog iväg likt en gasell över en stor gräsplätt. Där mötte hon en tjej med en liten hund som fattade galoppen och ropade ”är hon på rymmen?” -JAAA, ta henne och håll henne om du får möjlighet. Sagt och gjort. Hon får tag i Iris halsband…. *lättnad*… går fram för att koppla henne… VAD HÄNDER??? Jo Rufus flyger på tjejens lilla hund o biter honom… Iris springer iväg igen… jag får behärska mig för att inte dräpa Rufus på plats. Binder fast tönt-Frasse i en stolpe och hjälper tjejen kolla sin hund.. det verkar ha gått bra. Lämnar namn och telefonnummer utifall det blir något mer. F-n, hon försökte hjälpa mig och så blev det så där… jag skämdes enormt.

Fick tag på Iris och stampade argt hem. Väl hemma körde jag ut Rufus i trädgården, stängde dörren till sovrummet… orkar inte se så mycket som en nos eller svans just nu, tänkte jag. Då öppnas dörren och in kommer lilla Ozzy, hoppar upp i sängen och lägger sitt söta huvud på kudden… okej, lite nos orkar jag nog se och pussa på

Sov sen i 7 timmar, slockande som en klubbad oxe. På kvällen tog jag och Ozzy en prommis och klickertränade lite… allt klaffade… han var så duktig. Iris surade lite men jag tyckte att hon motionerat klart för den dagen.

Rufus i hundgården..

Lite intressant läsning…

http://www.viltskadecenter.se/images/stories/Publikationer/att_skydda_tamdjur.pdf

http://www.kvp.se/nyheter/1.1738750/hundarna-haller-vargen-langt-borta