Seg lörd…
Har fått ett ”ryck” igen och fått för mig att jag är händig. Håller på att ordna en toalett i källaren och det känns som om det aldrig tar slut. Första advent i morgon och leriga tassavtryck överallt.
Iris har varit så harmonisk de senaste dagarna, inbillar mig att hon har ett konstant leende på läpparna. Glad, nöjd och fantastiskt mysig (mer än vanligt). Ozzy är inne i en trots nu, han utmanar medvetet. Gör saker han vet att han inte får och tittar samtidigt utmanande på mig. Det roliga är att promenaderna funkar riktigt bra nu med de båda. Det är en fröjd att gå med dom. Det känns inte längre som en fars att ta en promenad. Var och en för sig funkar bra men när jag kommer hem på morgonen efter att ha jobbat i 10 timmar vill jag kunna ta dom båda samtidigt på morgonpromenad utan att få orangutang-armar eller försöka hålla Ozzy på en sida av mig så att han inte ska bita Iris i öronen då hon försöker kissa.
Nu är det dags med en omgång med moppen igen…